Paramore. Rock? Paramore. Fairytale. Räddning. Paramore. Kärlek. När man är sur. Då är det, Paramore. Och det är det jag är just nu. Jag har tänkt igenom hela helgen, allt som har hänt. Fyfan. Kaos. Keep your feet on the ground. Väx upp. Lägg det bakom. Så löjligt. När man tänker efter.. haha gud. En person gick verkligen över gränsen. Att det slutar med ett slag och blod, då har det verkligen gått över gränsen. En annan person har sjunkt som fan i mina ögon. Den helgen har helt enkelt varit blandad. Jag har skrattat, gråtit, sårats, dansat, sjungit, surat, deppat, vart orolig, stöttat, snackat, tänk. Jag har tänk. Gud vad jag har tänk. Folk ångrar, folk gör fucking misstag. Komigen. Ge er nu, och låt personer som vill prata, som har något vättigt att säga, låt dom prata för i helvete. Haha. Shit alltså. Men vet ni? Livet går vidare, som tur va. Där jag kommer ifrån. Vet jag inte vad som händer. Det är varken vitt eller svart. Det kommer aldrig nånsin vara perfekt, här. Men vart är det det? I mina drömmar? I himlen? Sikta till stjärnorna, så om du ramlar så hamnar du på moln. Jag har en ipod om jag vill ha klagosång. Är det såhär det känns att vara lycklig? Mitt liv går framåt som ett maraton. Det är som att låtsas att det regnar i en hagelstorm. Här finns ingenting att klaga på. Det är inga problem. Så jag borde jag vara lyckig nu, eller vad tycker du? Varje dag i mitt liv är galenskap. Nja, inte riktigt. Mina problem är såpass små satt dom knappt räknas som problem, men dom gör lika ont för det. 
  En annan räddning; Miike Snow. STOR kärlek till honom. Sympathy is overrated, like a snapshot when you've lost the game. No I, don't wanna get thrown in your ocean. Don't try, you know that we already know it, it's over. Don't forget to cry, at your own burial. Everyday this body goes to waste. All alone in this plastic jungle, in this fucking plastic, fake, faaaaaaake jungle. Jag ber en bön för jag vill inte att du ska dö. Det skulle vart vi fyra föralltid, kommer ni ihåg? Men nu på kinden är det tårar som rinner ner, vet att jag ska hålla hoppet vid liv. Men, det rinner fortfarande tårar på kinden, på oss fyra, FÖR oss fyra. Jag önskar att jag kunde dra tillbaks tiden. Tiden då man var liten, inga jävla problem, inga jävla bråk, inga jävla missförstånd, inga jävla misstankar, inga jävla fördomar. Vad är det med folk? I just dont get it. Nu måste vi dra. Eller iallfall göra något åt allting, vardagen. Men ingenting är lätt. Och vafan kan jag göra? Jag är en i mängden liksom, vissa lyssnar vissa inte, vissa är äkta vissa inte. Men jag tittar upp i skyn och ba sa till Gud tack. Jag är nöjd som fan med mitt liv, lev livet när man väl mår bra och har det bra. Livet kan ta slut när som helst, även fast man inte vet det. Och en sak till; det man inte dör av, blir man bara starkare av. Så nu jävlar. Det är dags att dra igen.
free falling - john mayer.


lyssnat på låtar, tänk, lyssnat på låtar & tänk. Här är mina tankar just nu, EXAKT mina tankar just nu. Har inte så mycket mer att säga, men läs det om ni vill. Det är det här jag älskar med att blogga, att man kan skriva av sig, dock inte några namn eller verkligen detaljerade saker. Men iallfall. Man känner sig lättare, när man fått ut det mesta.