vill gråta. inget kommer ut. lyssnar på deppmusic men inget funkar. landet är för fridfullt ibland. man glömmer att problem ens exsisterar. jag har sådär ont i magen som man har när man ska träffa killen man gillar, dock vet jag inte varför jag har det. spänd över något jag inte vet. svårt att andas. blivit för många såna här inlägg på siståne. men jag älskar dom, jag älskar att skriva av mig. det är lika skönt som att slänga mobilen i marken när man är arg. hur blir det när jag kommer hem? kommer allt vara likadant? tänker inte på dddg lika mycket, dags å släppa? vet inte. allt är samma, men det kommer säkert rinna ut i sanden efter sommaren.
you can't cry the pain away