you love me but you dont know who i am



"You walk around like you don't know me". Stämmer så bra, jag tröttnar mer och mer på dig nu och det är rätt synd. Inte på dig, utan på ditt beteende. Som du blivit. "Allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om, men det ekar i huvet". Jag är inte ledsen över något, för jag orkar inte lägga ner energi på att vara det samtidigt som jag har en känsla att du inte bryr dig ett skit om oss två. För du verkar inte göra något åt det, du verkar inte märka något. Känns som "vi" inte finns längre. Jävligt synd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0