tears

Tell me how's the way to be.
Tell me how's the way to go.
Tell me all that I should know.

när jag tänker efter, så känner jag mig begränsad.
känns inte som jag kan göra något, säga något
utan att bli kommenterad.
Det är frustrerande.
i pray that something picks me up
inombords mår jag sämre hela tiden
har sagt det förut och det är så jävla sant.
mina vänner säger att jag är stark
för jag aldrig klagar.
just nu, är jag inte stark.
jag vill inte gråta men fan det går inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0