tro och tvivel

Förstår inte på mig själv ibland, men jag är väl en typisk tjej i guess. En sån som bara låter allt ske utan att säga emot. Jag hatar det. Usch. Finns det nått starkare ord än usch i detta läge? Jo, och dem behåller jag för mig själv. Nu vill jag bara dra ut och springa av mig all min ilska, springa bort från all känsel. Hur kan man?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0