... Valborg 2010. Vilken bra dag det var. Fix med gamla tjejgänget, käka egna grillande hamburgare och skratt. Vi drog ut och träffade gamla "hässelby folket" som nu i stort sätt har splittrats (nästan dåra). Allt var frid och fröjd, alla va vänner med varandra och det va som vanligt. Jag gillade lilla pojken på sista bilden, Jakob sjukt mycket kommer jag ihåg och va as glad för att vi snackade och höll i handen den kvällen. I vanliga fall skulle jag ha fått en stor fet klump av saknad och arghet för allt, men just nu fäller jag tårar på tårar för alla fina minnen jag har haft med alla gamla vänner. Vi tänker för mycket på saker vi inte har och tänker nästan aldrig på sakerna vi har. Eller har haft. Ikväll är jag glad att jag mött människorna jag mött, lärt känna dom jag känner/känt. Ångrar absolut ingenting. Och kan ju säga att jag älskar människorna mycket fortfarande, två stycken speciellt ni vet vilka ni är. Har en känsla av att dom bara tänker på dåliga saker om mig, alla mina negativa sidor och dåliga minnen, kanske har fel men har fått den känslan. Men ni ska veta att jag kommer seriöst inte ihåg ett bråk eller tjaffs jag har haft med er, för alla bra minnen trampar liksom på dom dåliga. Om ja ska säga de första sakerna sakerna som kommer upp är det; när L ringde mig, grät och sa att hennes ex hade gjort slut. Konstigt minne, men aa det va det första som kom upp ni vet man kan få sånt ba shit juste, det här va ett sånt, ett av mångamångamånga. Och du, J. Haha fick en bild  när vi låg och sola i påskas på långasand, och du sa till mig att du hade noppat armhålan en gång så satt jag och gjorde det.. och också på stranden nr vi satt och du satt och tröstade mig när jag fick det där telefonsamtalet, va så glad att jag hade dig då. Hade seriöst aldrig klarat det annars tänk om jag hade varit själv.. Hur du sa att allt skulle bli bra. Och det blev det ju, med din hjälp. Som sagt, I still love you. Kollar upp på bild minnen åvanför min dator. Hälften är ju med er tjejer, vafan det skulle inte blivit såhär. Det här är inte rätt. Jag som trodde att jag aldrig skulle förlora er men se, välkommen till världen, där allt kan hända. Drömmar går nästan aldrig i uppfyllelse. Tiden går inte att spola tillbaka. Hur mycket man än vill. Men jag fattar inte hur två så starka vänskaper kan avslutas så jävla fort. Asså jag menar så jääävla fort. För fort, fick aldrig ens chansen att säga hejdå. Var inte redo för ett hejdå. Va inte redo för ett kapitel i mitt liv att avslutas. Fan kan ja sluta gråta eller. Fattar inte hur allt hände, allt är så förvirrande. Eller jo, klart jag vet. Klart jag vet är ju inte dum i huvet, men hur kan man göra så. Ska inte ta upp det, det har avslutats. Men fan. Allt känns så meningslöst just nu denna snöiga fredagskväll i december 2010, ska ha kvar min blogg ett år till för att om några månader, kunna kolla tillbaka på detta inlägg och tänka tillbaka på det. Undra hur allt är då. Säkert massa förändrningar som hör vardagen och livet till. Men jag ska hålla fast vid mina vänner, aldrig svika dom. Har på något sätt blivit en annan person under detta typ halv år, sen i påskas när allt började. Har blivit starkare, klokare. Stabilare.

Fan vad långt det blev, skrev bara av mig allt.
sök på Sister Hazil - Champange High Acoustic och lyssna medans. asså fan vilken stämning det blir

and for the million hours that we were
well I'll smile and remember it all
then I'll turn and go
while your story's completed mine is a long way from done.