Såg nyss en jätteintressant och bra film; A home at the end of the world. En film från 2004 som utspelar sig på 80-talet då allt var annurlunda. Om en kille som förlorar sin familj p.g.a sjukdomar, så flyttar han in hos sin bästavän Jonathan och dom blir kära. Sen återförenas dom när dom är i 25 års åldern osvosv. Inte såna filmer jag brukar kolla på men den här var riktigt mysig och liksom lycklig fast ändå inte. Man fick en såndär glad känsla i kroppen med tårar i ögonen. 

Värd att se om man är lite halv deppig :)