Det är nu den tredje gången jag läser ur Michaela Forni-boken (hehe flåt Lydde, men du får aldrig tillbaka den) och jag är så besatt. Hur kan man skriva så bra som hon gör? Här är hennes text:

Om att känna sig ensam

"Det kan vara ensamt även fast man är omringad av människor hela tiden" sa hon.
Ja men JAG VET. Tro mig, jag vet.
Det är bara det att det är extra ensamt när han står på andra sidan rummet och håller någon annan i handen.
Någon som har mycket finare händer.
Glansigare. Tjockare. Längre hår.
Större rådjursögon.
Vackrare klänning.
Och hennes leende ser så mycket gladare ut än mitt.
Till skillnad från mig dricker hon bara två applemartini
jag får i mig fem för många
(det är hennes fel).
Dessutom har hon ben som aldrig verkar ta slut.
Och jag känner hennes parfym ända härifrån
varför luktar hon så gott
och varför glömde jag spruta på mig parfym?
Ja men det är klart att jag vet att det kan kännas ensamt trots alla andra.
Men med henne på andra sidan rummet
känns det som om hela världen har dött
och jag står ensam kvar."